Det kommer nog inte som någon nyhet att jag har en viss förkärlek för övergivna städer och byggnadskomplex därför handlade det bara om tid innan Varosha eller Famagusta som vissa väljer att kalla det för, skulle locka mitt intresse. En kort (och kanske inte korrekt till varenda stavelse) historielektion först kanske. Varosha är en stad i den cypriotiska landskapet Famagusta där allt var frid och fröjd tills 1974 då grekerna och turkarna inte längre kunde enas om vem som ägde rätten till ön Cypern och båda valde att invadera sagda ö.
Under stridigheterna så delades landet upp och i rädsla för ett stundande blodbad så flydde de 38.000 invånarna i staden Varosha med minimal packning i hopp om att kunna återvända inom några dagar, ryktet sade att striden skulle utspelas på stadens gator och att det skulle gå fort. Tyvärr gick det inte så fort som stadens invånare hade hoppats på. Stridigheterna ägde rum i augusti 1974 och ännu denna dag så är staden utom räckhåll från dess gamla (och eventuella nya) invånare.
Turkarna tog kontroll över staden, stängslade in området och tillät endast turkisk militär och FNs personal att passera genom de låsta och bevakade portarna. Tiden gick och 1984 godkände FN en lag (i brist på bättre ord) som nekade inflyttande, som tidigare inte bott i staden, tillgång. Detta kompliceras ytterliggare av faktumet att området kontrolleras av turkisk militär men eftersom turkar inte får flytta in i staden så har det ytterliggare spätt på den utdragna långbänken.
Det är snart 40 år sedan staden övergavs och det har satt sina spår i byggnader och omgivningar. Staden som tidigare ståtade med höga nybyggda hotell och välskötta sandstränder visar nu istället upp väldigt slitna fasader, grästäckta turistfällor och fallfärdiga informationsskyltar. Området är belagt med fotoförbud och bevakas av militär som, vid intrång i staden, omhändertar personerna omedelbart.
Trots det så är det vissa vågade själar som obemärkta har lyckats klättra över inhägnaden och de vittnar om en stad som en dag helt stannade i tiden. Lägenheterna är slitna av tidens tand men fortfarande fyllda med allt en familj behöver – porslin i skåpen, kläder i garderoberna och mat i skafferierna. Det finns till och med en bilförsäljare vars garage är fyllt av (då) nya bilar av 1974 årsmodell, på köpet får man ett ordentligt lager damm.
Det är en fascinerande syn att se en stad, en plats där människor levde och mådde, helt stanna upp utan att det är något fel på området. Att se byggnader sakta börja vikas under sin egen vikt efter ett konstant gnagande från tidens tand och att se hur gatorna mer och mer kapitulerar för gräsrötterna som spränger sig igenom asfalten – det är fascinerande. Tyvärr så finns det ingen lösning i sikte på ockupationsfrågan.
Staden är i så dåligt skick att den bör demoleras helt och byggas upp från grunden om den någonsin ska bli säker för människor igen, detta förutsätter att de politiska makterna i frågan kommer överrens och gör upp som vettiga människor. Att de skulle dra undan sina styrkor och låta människor besöka platsen och se vad som händer när två faktioner inte kan sluta bråka om vad som är ditt och vad som är mitt, är nog också helt uteslutet. Det finns såklart alltid plats för mirakel i alla historier men i den här verkar Guds hand vara skrämmande långt borta.
Leave a Reply