Tyskland har , förutom ett enormt förtroende till fysiska betalningsmedel och en underlig böjelse för korv, väldigt många lämningar efter kriget. Det kan vara allt från bunkrar, stridsvagnar eller skyttevärn till militärsjukhus och ubåtsbaser. Vi hade möjligheten att besöka Beelitz-Heilstätten, som är ett övergivet militärsjukhus som användes av både ryssarna och tyskarna.
Det började dock inte som ett militärsjukhus utan Beelitz-Heilstätten var från början ett tuberkulosjukhus med plats för flera tusen patienter som vid första världskriget gjordes om för att hjälpa skadade soldater. Adolf Hitler spenderade faktiskt några veckor på Beelitz för en mindre skada han ådrog sig i första världskriget.
Komplexet kallas ibland för Beelitz, vilket inte är helt korrekt då det är själva staden som sjukhuset ligger i som heter det men som talesättet lyder så har kärt barn många namn. Under krigstiden så rymdes det mer än 60 byggnader som alla spelade en viktig del i sjukhusets sysslor, allt från kök till laboratorie och operationsrum.
1945 var det dags för tronbyte åter igen och dåvarande Sovjetunionen tog över hela sjukhuskomplexet för stötta sina egna trupper och förblev i deras ägo tills 1990. Man försökte då hitta privata finansiärer men utan större framgångar,det har funnits långtgående planer på att rusta upp byggnaderna och förvandla det till allt från ett SPA till hotell. I dagsläget används några få byggnader till forskning kring Parkinson men förutom det så är allt övergivet och bommat.
Däremot har en hel del av byggnaderna haft påhälsning från nyfikna besökare som gjort det möjligt att relativt enkelt ta sig in, genom trasiga fönster eller inte helt förspikade dörrar. Vad som gömmer sig innanför barrikaderna är en annan tid, byggnaderna är inte helt oväntat tömda på allt som skulle kunna vara av värde och saknar därmed en stor del av sin historia men platsen och byggnaderna i sig andas historia.
Det var stort att gå runt i det enorma området och varsamt klättra in i byggnad efter byggnad. Något som stod klart var att desto svårare det var att ta sig in i ett speciellt hus, desto mer välbevarat var det. Vissa hus krävde risker som jag inte var villig att ta, som att hoppa ner i en 2,5 meter djup grop för att eventuellt kunna ta sig igenom ett mindre fönster.
Vad som slog oss när vi vandrade genom korridorerna och kring husen var att det måste ha varit otroligt vackert under sin storhetstid, då sjukhuset var i full drift och huserade flera tusen personer. Husen var utsmyckade och byggda enligt regler och konster som man helt enkelt inte ser numera.
Om du besöker Berlin så bör du definitivt ta några timmar ur din planering och besöka Beelitz-Heilstätten, om urbex är din grej. Det tar 40 minuter med tunnelbana att ta sig ut till staden och därifrån är det några ynka minuter till fots för att nå husen. Tunnelbanan går varje timme från Beelitz och det kostar kring 50-60 kronor för en biljett så det finns ingen riktig anledning att inte åka ut.
Leave a Reply