campcentury-1

Efter andra världskriget så experimenterade både ryssarna och amerikanerna friskt med olika sätt att övervaka sin omvärld och försvara sig från oväntade hot och attacker. En stor och relativt oexploaterad yta för USA var det enorma istäcket som låg över Grönland. Det var en strategiskt viktig yta för att så tidigt som möjligt upptäcka bombanfall men kunde också användas i forskningssyfte vilket var målet för Camp Century.

Där byggde man en bas under isens täcke genom att använda enorma borrar som användes för att skapa själva “lokalerna” under isens yta. I dessa utrymmen ställdes därefter färdigmonterade byggnader in som fungerade som matsalar, forskningslokaler, biograf eller sovsalar. Vad man snabbt märkte var att tunnlarna krävde enormt mycket underhållsarbete. Tunnlarna var överdimensionerade för att värmen som strålade ut från rummen inte skulle påverka väggarna men det räckte inte utan man fick arbeta varje dag med att skära till tunnelväggarna.

campcentury-4

Camp Century var i drift året om med över 200 personer stationerade på basen som alla levde och arbetade tillsammans. Vatten fick man genom att pumpa ner ånga i marken och därefter pumpa upp vattnet som bildades, en mycket enkel och nästan genialisk lösning på sötvattensproblematiken. Var energin till pumpen kom ifrån var däremot lite mer skrämmande. Energin till pumpen och basens övriga energibehov mättades av en portabel kärnreaktor på 2 megawatt.

Under basens dryga tre år i drift så hade kärnreaktorn en nästan 100%-ig upptid med kortare driftstopp för underhållsarbete, man märkte t.ex att det behövdes mer skydd mot strålning än det som ursprungligen satts in. När reaktorn togs ur bruk så hade den tuffat på i nästan tre år men det var inte av säkerhetsskäl som man valde att stänga ner den, det var en ren kostnadsbesparande åtgärd. Militären valde samtidigt att endast befolka Camp Century under sommarmånaderna. Hade man istället använt ett dieselaggregat under dessa tre månader hade över 3,1 miljoner liter diesel gått åt för att mätta energibehovet på basen.

campcentury-3

Däremot hade man ingen riktig plan för vad man skulle göra med det radioaktiva avfallet som producerades, hela 178.000 liter radioaktivt avfall. Lösningen var att dumpa det över Grönlands istäcke och låtsas som ingenting, vilket man gjorde. Efter att kärnreaktorn tagits ur drift så gjorde man några sista test för att se hur mycket stryk den tålde, bland annat genom driftstester i extrema miljöer och genom att utsätta den för enormt högt tryck. Vad man kom fram till var att den tålde betydligt mer än vad man tidigare vågats tro, något som satte punkt för USAs experiment med kärnkraft på Grönland.