En del av Fukushima Dai-ichi som förstördes vid tsunamin 2011
För två år sedan inträffade den näst allvarligaste kärnkraftsolyckan i världen, endast överträffad av explosionen i Tjernobyl. Själva olyckan var resultatet av en mycket stor tsunami som i sin tur orsakats av en jordbävning utanför Japans kust. Kärnkraftverk kan vara allt från riskabelt till helt säkert men i Japans fall så är det en minst sagt komplicerad historia då landet ligger mellan fyra olika tektoniska plattor som kontinuerligt rör sig och skapar jordbävningar i olika omfattningar.
Detta kommer såklart inte som någon nyhet för japanarna utan man konstruerar såväl bostäder som industrier för att klara av jordbävningar. Kärnkraftverket i Fukushima sägs vara byggt för att klara en jordbävning som uppgår till 7,0 på Richter-skalan och ska dessutom kunna motstå en tsunamivåg på fem meter. Vad som inträffade i mars 2011 var däremot en jordbävning som sände iväg en tsunamivåg på 15 meter.
Vätgas orsakade oerhörda skador
Kärnkraftverket skyddades från kusten av vågbrytare som var sex meter höga och för att spä på olyckan så hade reservgeneratorerna för reaktorerna placerats mot kusten vilket gjorde att vattenvågen som kom rusandes mot byggnaderna sköljde bort förrådet av diesel som skulle behövas för att köra generatorerna. Så när vågen träffade Fukishima så slogs kylningen av reaktorerna helt ut och dieselgeneratorerna som skulle startas automatiskt uteblev.
Det som fanns kvar var en batteribackup, som förivsso fungerade men som endast kunde kyla i några timmar innan andra alternativ krävdes. Ägaren av kärnkraftverket, Tepco, pumpade in havsvatten för att kyla reaktorerna för att på så sätt få ner temperaturerna från reaktorerna. För även om driften av ett kärnkraftverk slås ut så fortsätter bränslet att generera värme och om det inte kyls kan en härdsmälta uppstå.
En övergiven bensinstation i Namie
Historien kring Fukushima är lång och svår med många turer kring kylningen av reaktorerna. I och med att man pumpade in havsvatten för att kyla reaktorn så var man även tvungen att släppa ut ånga som bildades i och med att det kalla havsvattnet värmdes upp. Med den ångan släpptes även vätgas ut, vätgas som hade kommit till när reaktorhärden tappade sin kylning och började torrläggas. Vätgasen kallas ibland för knallgas eftersom den är väldigt explosionsfarlig och det var här personalen på kärnkraftverket begick ett stort misstag.
Istället för att släppa ut ånga och vätgas i luften för att blåsa bort mot havet så släppte man ut det i reaktorhallarna, som var tömda på personal, för att på något sätt kunna mäta eventuell strålning. Reaktorhallarna fylldes alltså av explosionsfarlig gas som till slut exploderade och blåste ut både väggar och tak, något som försvårade räddningen av reaktorerna ytterliggare.
En av många övergivna gator i den evakuerade staden Namie
För att skydda befolkningen boende kring kärnkraftverket så evakuerades alla samhällen och städer i en 2 mils radie runt Fukushima och precis som med Pripyat så lämnade människor sina hem och flydde mot säkerheten. Däremot visste befolkningen om olyckan och man hölls inte ovetande som Sovjetunionen gjorde med invånarna i Pripyat men i övrigt finns det stora likheter. Nyligen lade Google upp möjligheten att köra runt i staden Namie via deras “street view”-läge i Google Maps. Det visar en stad som helt plötsligt satts på pause, det är nästan kusligt.
Googles bil besökte Namie under 2013 och dokumenterade stadens förfall
Byggnaderna vittnar om en tid för inte så längesen då människor både levde och arbetade där, något som på något sätt klingar av en lätt romantik. Ödet kring människor och förstörelse är i sig inget romantiskt men att lyfta bort en stor del av vad som gör världen till vad den är och ändå se hur det klamrar sig fast i väggarna på husen, det är något som är oerhört fascinerande.
Till skillnad från Tjernobyl så har ingen dött av strålningsskador och det finns inga rapporter om någon “cancer epidemi” i zonen men det lär dröja länge innan allt är tillbaka till det normala.
Leave a Reply