Från Polen med kärlek.

Warszawa hälsade mig välkommen..

På ren impuls flydde jag landet för att ta mig till Polen, ett land som länge lockat mig med sin strävan att bryta sig fri från det gamla Sovjetiska arvet och istället få bli sitt eget land med egna sorger, besvär och förmågor. Genompodcasten Den Blå Hästen hade jag fått reda på att Polen och dess invånare hade haft en mycket prövande tid efter andra världskriget och man hade i princip fått bygga upp Warszawa på nytt genom tegelstenar som skickats från andra städer i landet.

Dessutom är det ett mycket platt land, Polen ska väl vara en böjning på det polska ordet för just platt och det stämde till punkt och pricka. Det var faktiskt ganska underligt att gå runt i en stad som helt saknade backar och dalar, många tänker nog inte på det men det blir tämligen svårt att orientera sig eftersom alla riktmärken (höga hus, kyrkor osv) döljs av närliggande byggnad. Det gjorde det enormt svårt att som nyinflugen turist finna sig en naturlig väg genom en stad man aldrig sett förut.

Ingen kärlek till gamla Sovjet precis

Men som med allt annat så lär man sig vägarnas egenheter och vad som särskiljer Koralkowa mot Kozykowa, när stavningen känns är så pass lik. Det var väl ungefär då som jag började känna mig hemma i Warszawa. Det som slog mig var hur icke-pretto det var. Det var inte en massa snorkiga socitetsdamer som försökte armbåga sig förbi och det var inga stekare i begagnade sportbilar som tävlade om uppmärksamhet. Naturligtsvis finns det såna också men inte i samma grad?

Vad jag tog med mig till Polen var en rejäl portion nyfikenhet för livet i Warszawa men det verkar också som att jag tog med mig det svenska urvädret eftersom två av fyra dagar resulterade i rejäla snöstormar som förvisade mig till inomhusvandringar i gallerior eller på hotellet. Trots vädret så hann jag upptäcka en hel del. Jag gillar att promenera när jag åker bort och jag gick i snitt två mil om dagen när jag var där vilket resulterar i en hel del gator som jag gått både upp, ner och tvärsigenom.

Ett för Warszawa mycket typiskt hus, precis i min stil

Det ger iallafall mig en mera rättvis bild av en stad, att få se den till fots och promenera genom olika stadsdelar visar mig mer av hur livet är på riktigt än om man tar taxi eller lokaltrafik var man än ska. Att se en stad genom en bilruta är inte särskilt attraherande för mig men det kan förstås ha och göra med att jag oftast besöker städer för att under en ganska kort tid försöka ta in så mycket som möjligt av vardagen och jag försöker så ofta som möjligt få se det som inte är så putsat eller polerat.

Däremot behöver man inte gå särskilt långt för att få se sådant som är opolerat eller oputsat eftersom polackerna jobbar stenhårt på att bygga upp nästa version av Warszawa med högre livskvalitet, högre byggnader och högre status. Dock har man inte riktigt råd att göra det fullt ut vilket gör att nya höghus med 20 våningar står bredvid utdömda hyreshus som byggdes på 40-talet. Det i sig är en mycket speciell syn som jag tror påverkade mig mer än något annat under resan, att man jobbar intensivt på att utveckla staden men att det helt enkelt är för dyrt att göra allt på en enda gång.

En av Warszawas gallerior, fem stora våningar med köpglädje i snöstormen

Vad jag ska se till att komma ihåg tills nästa gång jag åker till ett katolskt land är att inte åka under påskhelgen. Under söndagen, då jag hade tänkt utföra all min shopping av presenter till nära och kära, så var såklart allting stängt. Till och med kvartersbutiken som övriga dagar hade öppet 6-23 hade stängt. Det gjorde söndagen till en dag då jag vandrade tvärs över hela staden i jakt på något som hade öppet men som resulterade i 3,5 mil under MBT-skorna och mycket trötta leder.

Jag är väldigt sugen på att åka tillbaka under sommarmånaderna, staden verkar vara väldigt fin då det grönskar överallt och den var så stor att jag inte har sett ens en bråkdel av allt vad den har allt erbjuda. Men det var riktigt kul och intressant att få se en bit ur en annan vardag, en vardag som trots att den är så otroligt olik vår faktiskt inte är så långt bort.

En bild som jag konstigt nog höll på att åka på stryk på grund av..