En del av kalla kriget som aldrig kommer igen

För fem år sedan så läste om en bunker någonstans utanför Berlin som hade hittats i ett nästan perfekt skick men som bara skulle visas under några få månader för att sedan plomberas och aldrig öppnas för mänskligheten igen. Jag minns hur jag rasade över det där. Jag kunde inte förstå hur man kunde göra något sånt, varför inte hålla det öppet för allmänheten om bunkern ändå var byggd?

Tiden gick och jag hade sedan länge tappat bort länken, det var inte förräns häromkvällen som jag kom att tänka på den plomberade bunkern som skulle finnas någonstans i Tyskland. Det visar sig att den byggdes för att husera den östtyska generalen Erich Honecker och 400 (!) av hans tjänstemän där de skulle kunna vistas upp till två veckor i händelse av ett anfall. Bunkern byggdes upp kring en stad som mest beboddes av medlemmar ur den fruktade säkerhetstjänsten Stasi, man kan alltså säga att Erich var i säkert sällskap om han skulle befinna sig på plats.

Bygget påbörjades i slutet av 70-talet och under de fem år som bygget pågick så misstänkte inte kringresande eller civila något utan man antog att det var ett missilsilo som byggdes. 85.000 ton betong användes för att skapa det 7500 kvadratmeter stora komplexet, som fick namnet Bunker 17/5001. Den placerades under ett fyra meter tjockt lager av armerad betong som skulle stoppa mot direkta träffar av t.ex bomber och skulle dessutom skydda mot radioaktiv strålning och biologiska vapen.

Vad som gjorde Bunker 5001 speciell var sättet man säkrade byggnaden mot anfall. Byggnaden var indelad i olika rum som alla var klädda i stål och hängde i enorma stålvajrar som gjorde att rummen kunde svaja likt en gigantisk pendel. Upp till 40 centimeter kunde rummen röra sig för att på så sätt bättre stå emot tryckvågor från t.ex kärnvapen. Vajersystemet är också anledningen till varför man tvingades stänga och plombera bunkern, det gick inte att garantera besökarnas säkerhet.

Att rusta upp byggnaden för att få den säker och i något som liknade det operativa tillståndet skulle kräva enorma utgifter. Enligt vissa experter skulle notan för en restaurering landa på tiotals miljoner, om det ens räckte. Då är det inte så svårt att förstå varför man valde att stänga stället, men det gör det inte mindre sorgligt. Idag är Bunker 5001 sedan länge stängd och förseglad. Det var i oktober 2008 som dörrarn stängdes för sista gången men vem vet, kanske öppnas dörrarna någon gång i framtiden?

Det är dock möjligt att besöka Bunker 17/5001 virtuellt via en tysk hemsida som några riktiga fantaster står bakom. Om har skoltyskan färskt i minnet eller kan leva med att navigera virtuellt utan all back story så kan du göra det via tour.bunker5001.com.