Ingen som kan i Kantubek

Kantubek är ännu en rysk övergiven stad men skillnaden mot många andra är att den här har ett betydligt mörkare förflutet än många andra övergivna städer. Staden Kantubek var belägen på ön Vozrozhdeniya, Uzbekistan. Vozrozhdeniya betyder “återfödelse” vilket är ett ganska ironiskt namn med tanke på vad som egentligen hände på ön.

Kantubek hade som mest 1500 invånare som alla jobbade mot samma mål. De var en del i Sovjetunionens forskning kring biologiska vapen och utvecklandet av nya nervgaser och gifter. Forskningen kretsade bland mjältbrand, smittkoppor och harpest. Mjältbrand känner ni säkert igen, det var giftet som skickades till amerikanska tjänstemän efter attacken mot World Trade Center 2001 och är otroligt giftigt – i obehandlat tillstånd så är dödligheten 97%.

På ön fanns förutom ett labb och en militärbas även några butiker, ett café, en skola för barnen till familjerna som arbetade på ön och ett sjukhus. Vattnen kring ön patrullerades konstant av militär för att förhindra att utomstående spioner tog sig iland. Vad man däremot inte hade räknat med var att ön skulle komma att krympa – eller växa, beroende på hur man ser på saken. Vattenflödet till Vozrozhdeniya minskade i takt med att ryssarna anlade mer och mer jordbruk vilket gjorde att sjön kring ön torkade ut och på 30 år hade öns yta ökat från 200 km2 till 2000 km2.

Det förtog mycket av den strategiska placeringen av labbet. Tanken var att kunna ha ett topphemligt labb omgärdat av vatten på alla sidor som skulle göra det omöjligt att infiltrera men i takt med att vattnet sinade så tvingades man flytta hamnen allt längre från huvudbasen, vilket spädde på omkostnaderna för transporter från hamnen till basen och introducerade även en säkerhetsrisk i och med att det till slut skulle gå att ta sig till basen via landvägen.

Som om det inte var nog så avlöpte inte forskningen helt smärtfritt heller. 1971 smittades tio personer varav tre dog efter ett mindre utsläpp av smittkoppsbakterier. Men så kom det beryktade fallet för Sovjetunionen och 1992 drogs forskningen in vilket betydde att forskare och militär lämnade sina posteringar. Känslig utrustning monterades ner och togs med men alla behållare, fyllda med nervgas och andra gifter, lämnades kvar. Det var bara en tidsfråga tills behållarna började läcka och inte förräns 2002 hade USA tillsammans med Uzbekistans representanter städat upp basen.

Som en liten bonus upptäckte man då att ryssarna använt Kantubek och kringliggande områden som dumpningsområde för mjältbrandsbakterier. De hade skeppats till Kantubek från andra militärbaser och hade blandats med natriumhypoklorit (blekmedel), som skulle ta död på bakterierna. Men saneringspersonalen fann flertalet platser där tunnorna sprungit läck och spytt ur sig bakterier som fortfarande var potenta mördare.

Staden och ön är idag övergivna och sanerade men helt ofarliga är de inte, det finns fortfarande lämnade behållare och provrör som man inte vet vad de innehåller. Förhoppningsvis har saneringen tagit hand om det allra värsta men om du har vägarna förbi så kan det vara en god idé att hålla fingrarna i styr.