Någonstans i en av Sveriges vackraste framsidor ligger en del av landets viktigaste industrier. Ett Cementgjuteri som i början av 90-talet helt övergavs. Cementgjuteriet framställde en bred rad produkter, allt från vägtrummor till markplattor producerades på löpande band. Om företaget gick i konkurs eller om något påtvingade en hastig nedläggning är oklart. Det finns ett dotterbolag uppkallat efter moderbolaget, dock utan omsättning men med vissa utgifter.
Om det handlar om betalande av gamla skulder eller löpande administrativa kostnader i väntan på att öppna igen vet jag inte. Dock finner jag det högst otroligt att man skulle välja att satsa igen, för även om all utrustning finns kvar så är den som synes i väldigt dåligt skick. Att allt är lämnat är dock väldigt speciellt. Om företaget var i ekonomiskt trångmål borde det ha varit väldigt intressant att sälja bort t.ex eltruckar eller ugnen som användes för framställande av produkterna.
Vad som var desto mer förvånande var mängden dokument som var lämnade på platsen. Allt från gamla deklarationer till fakturor som ännu inte skickats iväg fanns för allmän beskådan. För varje rum som passerades så växte frågorna allt mer. Varför dog detta företag ut och varför lämnade man såna mängder med dokument bakom sig? En byggnad var dessutom ordentligt låst och bommad, genom fönstren kunde man se hur golvet var nyligt sopat.
Hade det inte legat avspärrningstejp från Polisen därinne hade nog tanken om en nystart börjat växa igen. Det är helt enkelt något av ett mysterium. Vilka var de som drev Cementgjuteriet? Företaget som verkar ha lagts ner under en lunch utan en tanke på att bevara värdehandlingar eller utrustning. Trots att det ligger väl dolt av vegetationen så har klotterkidsen hittat hit. Det börjar bli lite av en norm att finna nedsprayade väggar i övergivna byggnader men det färgar inte upplevelsen, man vänjer sig.
Vad jag däremot aldrig vänjer mig vid är känslan av att vara mitt i en människas process och livsöde. Att röra mig i miljöer som utgjort stora delar av en människas livspussel är en mäktig känsla som fyller mig med både respekt och en försiktighet. Att få se förfallet och beskåda det som en gång varit är otroligt.
Leave a Reply