UTFORSKAT: En del av livets hårda skola

Ibland springer man på saker efter tips från omgivningen. Ibland efter timtals av efterforskningar och ibland av ren tur. Det här objektet ramlade jag över efter tips, eller rättare sagt en bild, skickad till mig en regnig fredags eftermiddag. Min nyfikenhet visste sig inga gränser när jag fick se en samling riktigt gamla kaffeautomater. Såna automater som jag en gång vuxit upp med och precis hunnit med att uppleva.

Kaffeautomaten och platsen de befann sig på visade sig tillhöra en gammal Handelsträdgård. Där förädlades plantor och grödor för att sedan säljas till privata och företag. Plantskolans verksamhet fick dock ett abrupt slut under början av 2000-talet då kommunens tekniker upptäckte spår av otillåtna gifter i marken.

Gifterna som upptäcktes var DDT och BAM, båda riskerade att läcka ner i grundvattnet som i sin tur flödade till en brunn som stadens invånare fick sitt dricksvatten från. DDT var ett gift som användes för att bekämpa ohyra och det var en väldigt potent lösning på insektsproblemet. Däremot orsakade det fosterskador och fortplantningsstörningar hos djur vilket var anledningen till att det till slut förbjöds i många länder.

Rätt använt är dock inte DDT så farligt som det utmålats att vara utan vid en korrekt applicering kan det fungera som ett mycket bra skydd mot ohyra. Dock är det ett problem om man, som i Plantskolans fall, inte hade några tillstånd för att använda giftet och därmed inte någon dokumenterad utbildning i hur DDT ska appliceras. Detta bidrog till att kommunen stängde verksamheten och VDn för moderbolaget dömdes i domstol till böter.

Efterdyningarna av verksamheten syns ännu. För att sanera marken tvingades kommunen schackta bort 30.000 kubikmeter jord samtidigt som växthus och liknande byggnader demolerades. Kvar lämnades huvudbyggnaderna som innehöll kontorslokaler, sovutrymmen, kök och diverse lagerutrymmen. Rummen förbinds av otaliga korridorer och känslan av att gå genom den stundtals ganska snurriga labyrinten av rum är märklig.

Bland rummen finner vi allt från gamla förpackningar som inte sett dagens ljus på tiotals år till brev med där nyckelpersoner i rörelsen säger upp sig. Det är inte särskilt ofta man springer på dokument där en människa tvingats göra ett kanske livsavgörande beslut, något som både väckte en hel del känslor men som också lämnade en viss känsla av obehag över visiten.

Helt plötsligt springer vi på berg med bråte. Stereoapparater, madrasser, kläder och datorer. Allt i en enda röra mitt på golvet. Vem har tagit sig tiden till att tömma alla rum på tillhörigheter bara för att dumpa det mitt på golvet i ett annat rum? Alla kontorslokaler är tömda förutom en där det finns allt från fakturor till bokslut. En pärm väcker mitt intresse, den är märkt Giftpärm. Tiden är dock knapp så jag hinner inte fördjupa mig för att stilla min nyfikenhet.

Vad som slår mig när vi vandrar genom rum efter rum är hur plötsligt allting verkar ha kommit. Matplatsen är snabbt ihopplockad och möblerna är samlade i en hög. Någon har glömt sina läsglasögon vid sin dator, gick det så fort att det inte fanns tid till att ta en extra runda för att ta med sig de sista tillhörigheterna?

När vi kommer in i lunchrummet så har någon skrivit med stora bokstäver på en whiteboardtavla. Det står DRICK INTE VATTNET. Jag ryser medans kalla kårar vandrar längs min rygg. Överallt i lokalerna ligger det tomma vattenflaskor av olika märken. Loka, Eldorado och Ramlösa, kanske en försäkring att ingen faktiskt skulle dricka vattnet.

Längst upp i byggnaden finns ett enormt vindsutrymme som använts som lager. Där hittar vi gamla diabilder på grödor som man tillhandahållit och trycksprutor som användes vid besprutning av plantorna. Sprutorna är gjorda för att bäras på ryggen och jag kan inte låta bli att fundera över hur de  var att använda och om någon fått lida av de gifter man sprutat ut.

Sista anhalten är källaren och där finner vi vad som verkar vara en kombination av en hobbyverkstad och en godscentral. Stora containerliknande förvaringsutrymmen samsas med någons försiktiga försök att snickra och måla. Det är ett mycket underligt och komplicerat skådespel som utspelar sig framför oss. En krock av flera olika öden där inget är mindre viktigt än det andra.

När vi väl lämnar Handelsträdgården bakom oss så är det med en smak av hur besk verkligheten faktiskt kan vara. Under vår visit har vi sett och dokumenterat vad som en gång var en strålande industri som förvandlades till en förgiftad mardröm för både ägare och invånarna runt omkring.

Vad som verkligen fastnade på näthinnan var brevet med föreståndarens avskedsansökan och under det ytterliggare brev med hans olika formuleringar. Det var väldigt rörande att se hur någon försökte finna rätt formulering på att avsluta en del av sitt professionella liv.