Fot för fot så äter sig Tjernobyl fast i historien

Jag har, som ni kanske märkt, en viss förkärlek till Tjernobyl och den oerhörda olyckan som inträffade 1986. Det finns så många intressanta delmängder i hela historien kring olyckan och vad som till slut resulterade i en av vår tids mest giftiga olyckor. Olyckan i reaktor 4 i Tjernobyl gav inte bara upphov till en av vår tids mest fascinerande spökstäder utan också en rad fenomen som är både förbryllande och skräckinjagande på samma gång.

När olyckan hade inträffat och katastrofen var ett faktum, då den Sovjetiska staten kraftsamlade för att både skyla och skydda, så kunde nog ingen förutspå vilken inverkan det skulle få på framtida generationer och inte heller vilka lämningar vi skulle få tampas med. En av dessa är elefantfoten, en enorm koloss av radioaktivt material, främst cement, som smält genom golvet på reaktorbyggnaden.

Cementblandningen, som ibland går under namnet corium, är med stor sannolikhet det mest radioaktiva “material” vi har på jorden just nu. Mätningar gjorda mellan 1986 – 1995 visade att elefantfoten var så radioaktiv att alla som vistades i dess närhet riskerade sina liv. Beräkningar visade att det skulle räcka med att vistas i närheten av cementklumpen i fem minuter för att orsaka akut strålsjuka av sådan art att du endast skulle ha två dagar kvar att leva.

Två dagar då din kropp kämpar mot en fruktansvärd motståndare, ett tillstånd som måste vara ett av de absolut värsta som man nog inte ens önskar på sin värsta fiende. Det resulterar i en cocktail av fruktansvärda upplevelser med allt från yrsel och illamående till att dina vita blodkroppar slås sönder och lämnar kroppen helt öppen för infektioner. Det är ett fruktansvärt tillstånd som tvingar dig att dö i ensamhet eftersom du mest troligt avger så mycket strålning att du själv är en hälsofara för de runt omkring dig.

Trots detta så fanns det ett behov av att på nära håll ta prover och fota elefantfoten. I sann kommunistisk anda så fanns det inte så mycket att säga till om för de personer som blev tilldelade uppgiften. Vad som hände med dem och hur påverkade de blev av strålningen förtäljer inte historien. Elefantfoten består till stor del av cement och andra byggmaterial som på grund av strålningen hela tiden utvecklar värme, värme som i förlängningen rent teoretiskt skulle kunna leda till att cementklumpen smälter genom det sista golvet och därmed når ner till grundvattnet.

Det skulle i sin tur leda till en ändå värre katastrof som skulle förgifta dricksvattnet för stora delar av befolkningen, studier för hur stor spridningen skulle bli saknas men påverkan på naturen skulle utan tvekan bli omfattande. Men som med alla andra bestrålade objekt så avtar med tiden strålningen och elefantfotens strålning kommer även den att klinga av.

Corium som smält och runnit genom kylsystemet

I takt med att den nya reaktorförslutningen färdigställs, som kommer att inkapsla sarkofagen som omsluter reaktor 4, så växer modet. Pripyat blir allt mer populärt som turistmål för hågade turister och kärnkraften känns inte lika farlig längre men frågan är om vi sett det sista av Tjernobyl-olyckan eller om elefantfoten blir en sista obehaglig överraskning.