Efter ett krig kan ingen ta guld

Tid är inte bara en konstant faktor att räkna med i sitt dagliga liv men också en nyckelspelare när det kommer till förändring. 1984 hölls vinter OS i Sarajevo men tittar man på nytagna bilder så kan det vara svårt att förstå hur det en gång var möjligt. Den olympiska kommitten framställer ofta de olympiska spelen som något som för länder, stater och människor närmare varandra och bygger broar där det tidigare aldrig varit möjligt.

Vad  den olympiska kommitten inte kunde förhindra var Bosnienkriget som utbröt 1992 och varade i tre år. Under de tre åren så belägrades Sarajevo och stadens alla tillgångar användes i krigets blodiga syfte. Den olympiska tävlingsarenan var naturligtsvis ett givet val när det handlade om införskaffande av material. Dyrbara metaller som kunde användas vid framställande av personskydd inhämtades och granatkastare installerades i bobbanan tack vare dess strategiska plats.

Efter tre år hade den tidigare olympiska marken fått se många förändrade livsöden och minst lika många stupade. Så pass många dog att man använde yta kring stadion som massgrav för att på ett effektivt sätt kunna begrava några av de som dog i stridigheterna. Stadion står idag kvar, bobbanan är fylld av klotter och kulhål medans andra delar inte påverkats så mycket av vapen men väl av tiden.

Tiden är precis lika skoningslös som ett gevär. Tiden må vara långsam men till dess fördel är ammunitionen obegränsad och vi har inte en chans i det långa loppet.