Som ni redan förstått så har Tyskland en hel del minnen kvar från de båda krigen, främst andra världskriget. Över hela landet finner man lämningar från de bittra striderna, allt från sprängda bunkrar och stridsvagnar till mindre samhällen skapta för att inhysa soldater och deras befälhavare. Wustrow är något av en doldis i dessa sammanhang, trots sin framträdande placering.
Wustrow är en övergiven halvö belägen i norra Tyskland, i Mecklenburg-regionen. Den har en lång historia som daterar tillbaka till 1200-talet men det är under andra världskriget som det börjar bli intressant. 1933 såldes Wustrow till det tyska Riksvärnet, Reichswehr som sedan kom att bli Wehrmacht. Den idylliskt placerade halvön blev därmed hem åt Tysklands största luftvärnsskola, FAS I. Dit kom soldater från alla delar av Tyskland för att öva på hur man skulle mästra en del av tredje rikets viktigaste försvar.
När kriget började lida mot sitt slut användes även halvön av soldater på väg till Berlin som behövde någonstans att mellanlanda. Trots Wustrows viktiga uppgift och särskilda ställning inom försvaret så överlämnade man ön utan några invändningar till den Sovjetiska armén 1945. De sovjetiska ledarna krävde kort därefter att halvön skulle utrymmas av alla invånare och blev därefter helt stängd för utomstående.
Wustrow som det såg ut under sina “glansdagar”
Därmed påbörjades ett nytt kapitel i den tyska halvöns historia. Soldaterna från sovjet utnyttjade platsens placering till fullo och använde den precis som tyskarna för att öva upp sina förmågor när det handlade om att försvara sig mot luftbaserade attacker. Upp till 3500 soldater var stationerade på ön och syftet förfinades ständigt, från att endast ha varit en luftvärnsskola så tog man även vattenvägarna i bruk för att öva till sjöss.
Alla goda ting måste dock ta slut och Sovjetunionens upplösning medförde att halvön Wustrow lämnades vind för våg 1994. Efter en överrenskommelse mellan Tyskland och Sovjetunionen så tog Tyskland över marken mot att man även tog på sig att sanera den från ammunition och sprängämnen. Planerna för halvön har därefter varit lika storslagna som hopplösa. Det har funnits planer på att göra det till en lyxresort med plats för mer än 200 lyxjakter och bostäder för 2000 välbeställda besökare.
Planerna har dock inte gått i lås ännu och sedan 2004 har det varit förbjudet att beträda Wustrow. Det bisarra är att en del av halvön fungerar som badplats medans de militära lämningarna skyddas av stängsel och taggtråd som går långt ut i vattnet – allt för att hindra nyfikna besökare. Det sägs att marken redan är sanerad, att det grävts bort upp till 3 meter av ytskiktet men ingen verkar vilja lova något. Som om det inte vore nog med taggtråd och eventuella ammunitionsrester i marken så bevakas marken dygnet runt av en vakt med hund, vilket gör det hela ändå mera lockande.
Kvar på ön står idag en mängd byggnader och trots bevakningen så har ett antal kids med sprayflaskor lyckats ta sig in och spraya ner en del byggnader. Men det förtar inte charmen eller lockelsen med det hela. Naturen har börjat ta tillbaka Wustrow det märks, det grönskar i varenda hörn och djuren frodas. Det hela skapar en nästan surrealistisk känsla av stillsamhet blandat med vemod, historien som gör sig påmind medans tiden rusar framåt.
Leave a Reply