UTFORSKAT: Från slott till koja med Chateau Miranda

Chateau Miranda eller Chateau Noisy som byggnaden också kallats har haft en lång och brokig historia med en hel del drama under sin livstid. En livstid som är på väg att upphöra på grund av tidens tand men också ovarsamma besökare som tycker det är viktigare att uppfylla sig själva med någon kortvarig behållning än att lämna en plats så som den var när de anlände. Som ni märker är det en viss irritation i mitt tonläge men mer om det senare.

Baksidan av Miranda, numera är slottet knappt synligt på grund av all vegetation.

Miranda kom till i början av 1900-talet då familjen Liedekerke-Beaufort tvingades fly från sitt dåvarande slott Chateau Veves och istället landade på landytan där Miranda till slut kom att byggas. Vad som växte fram var ett omfattande slott med över 500 fönster och ett klocktorn mer än 50 meter högt.

Framsidan av MIranda, hon gömmer sig så gott hon kan bland trädar och buskar.

Slottet ritades av den kände och produktive arkitekten Edward Milner. Han fick däremot aldrig se sitt sista verk färdigställt utan gick bort under uppförandet. Milner ersattes av den franske arkitekten Pelchner som fortsatte byggandet men även valde att utöka det redan gigantiska bygget.

Huvudingången, när jag såg det här insåg jag att slottet var i betydligt sämre skick än jag tidigare trott.

När det stod klart så hade 40 år passerat och en av Belgiens absoluta pärlor kunde avtäckas. Familjen Liedekerke-Beaufort hade däremot inte en helt klar bild av vad man skulle använda Chateau Miranda till utan fick fungera som familjens sommarresidens. Som bekant var 1900-talet en tämligen orolig tid och slottet togs temporärt över av tyska styrkor under andra världskriget. Det sägs till och med att vissa stridigheter förekom på marken.

Lobbyn i Chateau Miranda på tiden då det begav sig. Oerhört mäktigt.

Efter andra världskrigets slut togs Chateau Miranda över av NMBS, Belgiens motsvarighet till SJ. Miranda kom då att användas som ett sorts kollo för barn med sviktande hälsa. Chateau Miranda bytte dessutom namn och kom att kallas för Chateau Noisy eller Home de Noisy, som en anspelning på alla barn och ljudnivån det medförde.

Det är en viss skillnad på hur det såg ut när Chateau Miranda var i drift och hur det ser ut nu, åratal efter att sista gästen lämnat platsen.

Upp emot 200 barn kunde tas emot där de fick en omväxlande och uppfriskande miljö, bra mat och en möjlighet att återhämta sig. Som brukligt på den tiden så krävdes det att alla bar uniform. Noisy sköttes uteslutande av vuxna kvinnor som enligt vissa källor var väldigt strikta.

Okänt när den här bilden togs på Miranda, det är nästan svårt att tro att det är samma byggnad.

Barn mellan 5 och 14 år vistades i slottet och visst märktes det att det var barn på platsen, oavsett hur strikta föreståndarna var. Bland annat så fungerade den stora fontänen på baksidan av slottet som en swimmingpool och blev därmed också många barns möjlighet att få lära sig att simma.

Fontänten på baksidan som av barnen förvandlades till en fantastisk swimmingpool. Många lärde sig simma här och hade aldrig haft möjligheten utan Mirandas fontän/pool.

Noisy var vid den här tiden en året om-verksamhet där barn kunde komma oavsett säsong och längden på besöket varierade mycket, allt från några månader till visiter som varade flera år. Åren gick och verksamheten fortsatte i ohejdad takt. På 70-talet började Chateau Noisy bli alltmera känt i Belgien och allt fler intresserade sig för slottets utbud av aktiviteter.

Chateau Mirandas bakgård, fotografen placerad just vid fontänen. Vackert, tidlöst, makalöst.

1977 sade dock NMBS upp kontraktet när ekonomin i projektet blev allt svårare att pussla ihop. Chateau Miranda användes efter det som skola och kunde även synas i vissa TV-produktioner. Som med alla goda ting så tar de slut och Mirandas tid var räknad. 1991 stängde slottet för gott och det dröjde inte länge förrän traktens ungdomar började fatta tycke för den tidigare så ståtliga byggnaden.

Gruppfoto på baksidan.

1995 fattade en del av taket eld efter en improviserad fest av några ungdomar vilket fick ägaren att agera. Branden fick ägaren att besluta om att all golvparkett, alla eldstäder och all marmor skulle flyttas till andra slott i Belgien och Italien.

Numera finns det inte så stor anledning att ta ett gruppfoto men det här är något av det vackraste jag vet. Fråga mig inte varför men det är en sån kontrast mot vad man ser i vardagen.

Efter det har ovarsamma besökare och tidens nötande tagit över och det en gång så ståtliga slottet är idag endast en skugga av sitt forna jag. En storm 2006 bidrog till förfallet och i början av 2014 ansökte den nuvarande ägaren om att få riva slottet.

Många av slottets detaljer kan skönjas och skvallrar om en svunnen tid.

Mirandas framtid är väldigt oviss, det finns en rörelse som vill bevara slottet i sitt nuvarande skick med sikte på att rusta upp det men utan pengar så är det en kamp som är dömd att misslyckas. Ta chansen att se Chateau Miranda innan det är försent för trots sitt nuvarande skick så kommer du ändå att bli hänförd av dess tidigare storhet.