Mitt i Umeå fanns det länge en övergiven bondgård med tillhörande ladugård och bagarstuga. När gården uppfördes så byggdes den i den lilla byn Ytterhiske, som 1913 kom att upptas i Umeå och benämns numera som stadsdelen Hedlunda. Bondgården, eller af Donnerska-gården som den också kallats, tillhörde Knut Pettersson fram till dennes död 2012.
Den köptes 1826 av hans morföräldrar för summan av 675 riksdaler. Knut fortsatte leva sitt liv utan att störas av övriga byggnationer runt om i Umeå och hade fram till på 1990-talet hästar, kor och grisar på gården.
Gården är i sin total 9000 kvadratmeter och passade perfekt för Knuts sätt att leva. Beläget centralt med gångavstånd till stadskärnan och med en livsmedelsbutik som granne så var det en utmärkt placering för ytterliggare bostader, något som Knut Pettersson var väl medveten om då han ständigt fick frågan från olika fastighetsbolag om att sälja fastigheterna och marken de stod på.
När Knut avled 2012 så blev marken ändå mera intressant för intresserade investerare. När mäklarfirman Mäklarringen satte ut objektet till försäljning tog det inte lång tid förrän flertalet större aktörer hört av sig och visat intresse. Efter bara några veckor var af Donnerska såld till rekordpris – 15 miljoner kronor.
Bilderna togs en julikväll 2014 då det uppdagades att dörrarna till boningshuset numera var öppna, tidigare var alla dörrar och fönster ordentligt förseglade men nu fanns det en väg in. Klockan började närma sig sen kväll och stressen var påtaglig, af Donnerska ligger väldigt centralt med ett mycket välanvänt promenadstråk bokastvligen vid knuten av huset.
Därför är inte bilderna av den kvalitet som iallafall jag hade önskat, jag är ingen mästerfotograf men jag hade önskat mer tid och kanske ett stativ för att stabilisera bilderna något. Dock är jag väldigt glad att jag fick möjligheten att fota husets insida innan det var dags att jämna allt med marken.
Flera boende i Umeå har höjt sina röster om behovet av att bevara af Donnerska för att på så sätt kunna bevara en del av kommunens rötter och på så sätt kunna ha något att se tillbaka på när förändringarnas vindar fortsätter blåsa genom staden. Detta har dock inte hörsammats utan husen håller nu på att rivas och marken ska därefter börja prepareras.
Tidens gång kräver ständigt nytt blod och denna gång var det en av bit av det svenska brukssamhället som fick stryka på foten. Förhoppningsvis till fördel för att hjälpa till att minska den enorma bostadsbrist som råder men det lär knappast bli studentlägenheter som byggs där – en kilometer från stadskärnan.
Rivningen har påbörjats (november 2014) och jag har hunnit ta några snabba bilder med mobilkameran, kvaliteten är därmed något lidande men ändå en intressant del i slutet på en epok.
Leave a Reply