Jag införskaffade för inte så längesen en drönare av modell DJI Phantom. Prylnörden i mig suktade efter något nytt och främmande samtidigt som det fanns en tanke bakom allt. Att kanske, bara kanske, ta med sig nämnda drönare ut på diverse äventyr. Jag bör tillägga att jag aldrig flugit varesig radiostyrda flygplan eller helikoptrar så det krävdes många timmars överläggningar med mig själv innan jag tyckte att det nog var en bra idé.
Vägen till inköpet var enormt lång. Jag köpte en skrotig drönare från Kina som kostade mig 60kr och var precis lika bra som priset var lågt. Oavsett hur jag läste den hjälpligt översatta manualen så fick jag aldrig den att stabilt hovra i luften. Av någon anledning avskräckte det mig inte utan jag beställde en DJI Phantom FC40 vilket visade sig vara det största måndagsexemplaret i alla kategorier.
Det kändes fel direkt jag öppnade kartongen. Inga manualer medföljde, skruvar saknades och batteriet verkade slött. Ett tappert försök att få liv i drönaren senare så låg kartong med innehåll hos NetOnNets kundtjänst och jag hade fått pengarna tillbaka. Inte ens detta avskräckte mig, fy skam den som ger sig!
Jag grävde lite djupare i plånboken och beställde en mer avancerad modell av DJIs drönare och det visade sig vara precis vad jag behövde. Så kom det riktigt svåra. Att flyga den. Ingen hade kunnat förbereda mig på kapaciteten hos den radiostyrda quadkoptern. När jag provstartade den i sovrummet så vek sig sovrumsmattan dubbel. Vid närmare efterforskningar visar det sig att den kan lyfta upp till sex kilo.
Efter lite testflygningar hos min far så gav jag mig ut till en Omformarstation som finns i närheten. Det kallas för Upplagsplats men jag tycker bättre om ordet Omformarstation så jag väljer att kalla det så. Jag vet, jag är inte 100% faktaenlig, so sue me.
Jag måste säga att slutresultatet blev riktigt bra! Drönaren är oerhört stabil och kvaliteten på filmen är helt klart godkänd. Jag hade önskat något ljusstarkare optik på kameran men man kan inte få allt. Det kanske är ett tecken på att jag borde vara ute i det fina vädret mer. 🙂 Förvånansvärt lättflugen är den också. När man får hjärnan att förstå vad som är “fram” på den och hur det överrensstämmer mot reglagen så faller allt på plats.
Vad jag dock insåg var att den driver upp ganska ordentliga luftströmmar runt sig och att flyga nära en cementinramad port gör att det bildas kastvindar som gör det svårt att förutsäga hur den rör sig. Ingen olycka inträffade, ingen krasch men det var nära att den hamnade i ett träd just vid stenfilterporten.
Förhoppningsvis hittar jag fler övergivna platser som jag kan filma med drönaren, om jag inte gör det så lär jag filma annat som är mindre övergivet som ett sätt att samtidigt lära mig mer om videoredigering. 🙂
Se första filmklippet nedan!
Leave a Reply