Några ynka mil väster om Bryssel så finns ett av landets många övergivna slott, Chateau Rochendaal, ett slott som utan tvekan sett bättre dagar men som ändå har sin charm. Själva slottet uppfördes 1881 till en man som senare kom att bli borgmästare över sin hemstad Sint Truiden.

Slottet Rochendaal föll under andra världskriget i nazisternas ägo där bland annat den ökände Otto Fries huserade. Otto Fries var känd som en av nazitysklands mest framgångsrika nattflygare och verkade överleva det mesta, fyra gånger sköts han ner när han rattade sitt Heinkel He 219.

Efter krigets slut tog det Belgiska flygvapnet över slottet och det användes som inkvartering för officerare på genomresa. Långtgående planer på att rusta upp Chateau Rochendaal fanns och visssa projekt påbörjades till och med. De färdigställdes dock aldrig utan slottet övergavs utan att någon anledning gavs.

Dock står slottet kvar på mark som används av militären i övningssyfte och helt klart är att jag under mitt besök hörde ett antal smällar. Vad dessa smällar berodde på eller var de kom ifrån tog jag aldrig reda på men tidigare har ett antal urbexare hämtats ut från slottet av just belgiska militärer så det finns all anledning att vara lite extra försiktig om du skulle ha vägarna förbi Chateau Rochendaal.

Byggnaden i sig är härligt inramad av vildvuxna träd och tjockt gräs som tävlar om att äta upp den sista fria ytan kring ingången. Det mest spektaktulära är i mångas mening rummet med takikonen och de vandrande meningarna på latin men jag föredrog den kala och tämligen osäkra trappan. Trappor är alltid intressanta att fotografera och den här var verkligen inget undantag, däremot kändes den inte helt stabil att promenera uppför.

Övriga delar av slottet var i ett sånt fantastiskt slitet skick med slingrande grönska, en stundtals bedövande stark doft av förmultnande trä och rum som ingen använt på många tiotals år. En intressant och mycket skön kontrast till lyxvillan BR och vattenkraftverket Cyklonkessel.