Powerplant Cyklonkessel. Namnet ger mig fortfarande rysningar av vällust. Sent en kväll ramlade jag över några bilder på ett övergivet kraftverk någonstans mitt i den Tyska ödebygden. Bilderna var fantastiska och platsen såg ut att vara ett mecka för en urbex-intresserad människa som jag. Suget att få reda på var detta kraftverk fanns var enormt och tankarna på hur jag skulle göra för att kunna ta mig dit så fort som möjligt snurrade i huvudet.
Jag satte igång att söka ledtrådar kring detta mytiska kraftverk. Ledtrådarna ledde från Tyskland till Sverige och tillbaka till Tyskland igen. Det visade sig att vattenkraftverket en gång ägdes av Stora Enso som till slut sålde det till en tysk firma för det banala priset av 1 Euro. Sökandet fortsatte och jag började komma närmare sanningen för var timme som spenderades i mina ändlösa googlingar på olika tyska fraser jag fann på mer eller mindre obskyra hemsidor.
Historian bakom kraftverket är oklar, enligt vissa så hänger kraftverkets vara eller icke vara ihop med ett övergivet pappersbruk som ligger granne med byggnaden. Tillsammans sysselsatte de över 5000 personer tills de tvingades slå igen 2008 av ekonomiska skäl. Dock kom jag inte in i pappersbruket på grund av en mycket aktiv vakthund som väldigt tidigt märkte att jag smög omkring kring byggnaderna.
Jag har en oerhörd respekt för vakthundar eftersom det inte går att beräkna hur de kommer att agera i olika situationer. Enkelt förklarat så ville jag inte ha en arg schäfer hängandes i armen helt plötsligt. Så jag klättrade in genom ett öppet fönster som ledde in i en av maskinhallarna i Powerplant Cyklonkessel.
Irriterat har jag bläddrat igenom andra utforskares bilder och insett att det där pappersbruket skulle ha varit kronjuvelen att se men jag är ändå väldigt nöjd med mitt besök. Kraftverket är i ett otroligt bra skick, jag såg endast två små grafittitaggar och inga metalltjuvar har ännu haft fräckheten att försöka bryta sig in. Alla fönster är oförstörda och dammet ligger som en tjock filt över all utrustning.
Helt enkelt en fantastisk upplevelse och verkligen värt allt slit, från att spendera alldeles för många nattliga timmar med att googla ledtrådar till att köra de slingriga vägarna mot samhället där Powerplant Cyklonkessel huserar.
Turbinerna från Siemens installerades någon gång för 50 år sedan men bortser man från diverse rostfläckar och sagda dammtäcke så är de i ett fantastiskt skick. Kontrollrummet ser ut att ha tagits direkt ur en högteknologisk Hollywood-rulle från 70-talet, alla dessa knappar och enorma instrumentpaneler, tänk om man hade fått se detta när det var i bruk!
När jag hittade den andra kontrollpanelen så blev jag nästan löjligt glad eftersom ljusinsläppet var så fantastiskt. Vad jag inte reflekterade över var att fönstren vätte direkt mot vakten och dennes hund, något jag märkte just efter jag klivit in i rummet och resulterade i att jag kastade mig ner på golvet. Jag blev inte upptäckt men jag sade högt till mig själv att det var dags att avveckla verksamheten och klättra ut genom samma rum som jag kom in i för att slippa bli påkommen.
Powerplant Cyklonkessel är i en klass för sig, det kan inte sägas nog många gånger. Skicket är utmärkt, allt är bevarat och man kan verkligen skapa sig sin egen bild av hur det en gång måste ha varit att vandra av och an i dessa enorma hallar fyllda av vad som vid den tidpunkten var högteknologisk utrustning.
Själen värker lite när jag tänker på att det en dag kommer att sprayas ner av graffittikåta ungar och därefter tömmas på allt som har ett värde av metalltjuvar men jag kan samtidigt skatta mig lycklig att jag var där och hann se det i sin oförstörda skrud. Såna här fynd sätter en guldkant på den här märkliga och svårkommunicerade hobbyn.
Stort tack till fredrik på forumet 28dagarsenare som bekräftade att jag hittat rätt adress!
September 15, 2015 at 13:33
Wow! Riktigt najs! Stort grattis till fantastiska bilder 😀
September 15, 2015 at 16:20
Tackar, kul att du gillade dem! 🙂