Besöket i Wünsdorf Waldstadt blev till två besök som kom att sträcka över två år och inte helt oväntat så funderar jag fortfarande på om jag borde göra en tredje visit i den enorma men tämligen tomma bunkerstaden. Wünsdorf blev under Hitlers styre huvudsäte för både Wehrmachts överkommando, Oberkommando der Wehrmacht samt Oberkommando der Heeres vilket var tyska arméns högsta ledning.

Staden blev en garnisonsstad redan i början av 1900-talet men det var under andra världskriget som Wünsdorf kom att få större betydelse. Den tyska krigsmakten byggde två enorma bunkrar både ovanpå under staden, Maybach I för Oberkommando der Heeres och Maybach II för Oberkommando der Wehrmacht. Bunkrarna byggdes med tre våningar ovan jord och två under jord. De utformades som bostadshus med takplattor i tegel för att ge intrycket av ett riktigt hustak, fönster målade på väggarna och med skorstenar som fungerade som luftintag till de underjordiska våningarna.

De kopplades samman under jord med varandra samt med den underjordiska kommunikationsbunkern ZeppelinMaybach I och II byggdes för att hålla för de allierades anfall vilket visade sig när amerikanarna genomförde en bombräd under början av 1945 utan att skada någon av bunkrarna nämnvärt. Bara taken på Maybach-bunkrarna var 80cm tjocka armerade cementfundament som effektivt stoppade upp eventuella anfall.

Enligt uppgift så var det däremot lite sämre när det gällde soldaternas arbetsmiljö, iallafall om man jobbade på tredje våningen. Under soliga dagar kunde temperaturerna nå upp till 40 grader utan någon möjlighet att öppna ett fönster, de fönster man såg från utsidan var bara påmålade för att ge intrycket av ett bostadshus.

När kriget led mot sitt slut och tyskarna utrymde bunkrarna så tog sovjeterna i vanlig ordning över och använde dem till Sovjetunionens fall. Vid unionens fall försökte sovjetiska krigsmakten bomba sönder både Zeppelin-bunkern och Maybach-bunkrarna men med varierande framgång. De lyckades knäcka de ovanjordiska byggnaderna men gångarna under jord är i princip oskadda. Bara väggarna i Zeppelin var 3,2 meter tjocka vilket säger lite om tyskarnas beslutsamhet om att göra Wünsdorf till en bunkerstad som skulle klara allt vad kriget skulle komma att erbjuda.

De sovjetiska soldaterna levde under strikta förhållanden att inte beblanda sig i den vanliga tyska tillvaron och bunkerområdet inhängnandes och fick inte lämnas utan särskilt tillstånd. Resor till/från Wünsdorf för soldaterna gjordes med särskilda transporttåg som varje dag ankom från och avgick mot Moskva. En intressant detalj kring Maybach-bunkrarna var att alla rum var dubblerade över bunkrarnas våningar vilket gjorde att man kunde fortsätta arbeta även om en våning skadades.

Wünsdorf Waldstadt är dock inte bara bunkrar utan där finns även en enorm garnissionsbyggnad kallad Haus der Offiziere, med tillhörande biograf och simhall. Utanför den pompösa garnissionsbyggnaden finns en fyra meter hög staty av Lenin vänd mot områdets gymnastikområde. Haus der Offiziere omgärdas av en stor mängd övergivna byggnader, allt från administrationsbyggnader och matsalar till pooler och bostäder för generaler.

Det finns två sidor av Wünsdorf, dels den officiella delen med guidade turer genom bunkrar och Haus der Offiziere, som jag verkligen rekommenderar. Sen finns det delen för alla oss med ett urbexintresse. Det var lite knivigare att ta sig in än vad jag trodde, 2014 gick det att krypa under en mur vid landsvägen som löper in mot samhället men den vägen in fanns inte kvar under mitt besök 2015. Efter ett minutiöst sökande så fann jag en väg in genom ett stängsel som hade gjort sitt och som troligen släppt in andra besökare under åren som gått.

Känslan att gå runt i ett område så stort och med så många olika inslag i form av byggnader, garage och lämnad sovjetisk propaganda var minst sagt speciell. Alla platser jag besöker känns speciella men här fanns det några riktiga guldkorn. Ett exempel var en byggnad som verkar ha fungerat som någon sorts skola. Där fann jag toaletter med utan några som helst tecken på skador, glasrutorna var hela, toalettstolarna var inte krossade och vattenkranarna fanns kvar.

Det kan låta märkligt men det hör till ovanligheten att kliva in i ett område från krigstiden, som är så pass välkänt som Wünsdorf faktiskt är och hitta delar som inte förstörts av omogna småglin. Värt att veta är dock att vissa delar av området är videoövervakat och det finns en vakt som då och då patrullerar, främst kring de mest bevarade byggnaderna såsom simhallen och garnissionsbyggnaden.

Dessa är också låsta och kan endast besökas om man följer med på en guidad tur vilket jag verkligen rekommenderar, det var en fantastiskt upplevelse och får man tro ryktet så har hela området sålts till en investerare som ska försöka förvandla den gamla garnissionsbyggnaden till ett hotell eller dylikt. Nu på slutet har det dock börjat ryktas att hela platsen ska förvandlas till flyktingförläggning så besök Wünsdorf Waldstadt medan möjlighet fortfarande finns!