Vissa objekt är mer välkända än andra. Beelitz Heilstätten är ett exempel på en urbex-plats mer känd än många andra och Dr Anna L är på väg att ta plats bredvid Beelitz. Kanske inte lika minutiöst fotograferad men väldigt omtalat och diskuterat under åren som gått. I takt med att platsen dokumenterats och kommenterats allt mer så har även husets skick försämrats rejält.
Dr Anna L är ett ordentligt trähus i tre våningar med flertalet undersökningsrum och faciliteter för olika provtagningar. Går man en trappa upp så hamnar man direkt i bostadsdelen av läkarmottagningen som under sina glansdagar måste ha sett minst sagt förtrollande ut. Där möts man av en rejäl flygel och en salong fin nog för att ta emot det finaste av besök. Det är här jag börjar ana oråd. För när jag rör mig genom korridorerna som förbinder de olika rummen uppmärksammas jag på att taket hänger ned väldigt mycket, som att något sedan länge gett vika.
Jag tar mig upp en våning till där jag ser orsaken till det mycket slitna taket på andra våningen, nämligen ett hallgolv som helt släppt från sina bjälkar och hotar att falla in när som helst. Bortom det slitna golvet vet jag att det bland annat finns ett mycket stiligt sovrum men tanken på att eventuellt kliva genom trägolvet och falla minst en våning lockar inte överdrivet mycket.
Efter en kortare konferens med mig själv så bestämmer jag mig för att vända tillbaka ner till våningen nedanför för att komplettera min fotosession. Jag ljuger inte om jag säger att jag mer än tio gånger funderade på att gå tilllbaka upp, några gånger provade jag underlaget för att se om jag skulle kunna hitta av golvbjälkarna.
Dock kändes det aldrig värt. Ett övergivet och förvisso väldigt intressant objekt skulle möjligtvis orsaka mig skada, det kändes inte så lockande. Kanske missade jag själva höjdpunkten med Dr Anna L men jag var och är ändå fullt nöjd, jag hade länge haft med den tidigare läkarmottagningen på min lista över potentiella resmål och nu kunde jag äntligen lägga det till handlingarna.
Jag fylldes av en mängd tankar kring hur livet i denna hektiska småstad måste ha varit. Läkarhusets ingång ligger just vid en mycket vältrafikerad gata som aldrig verkade stanna av. Hur fann sig livet i denna tidigare så ståtliga herrgård kombinerad läkarmottagning? Mängden material från då verksamheten fortfarande var aktiv låg i drivor, utslängda längs golvet, som det så ofta blir när nog många besökt en plats.
Varför vet jag dock inte, vad är det som lockar så många till skadegörelse och vandalism? Är det en sorts protest mot ett samhälle man aldrig anmält sig till? Eller är det ett sätt att markera ett påhittat revir som bara den aktuella vandalen kan känna till?
Jag önskar så klart att Dr Anna L skulle fått stå oförstört och onaggat av både omvärlden och tidens frenetiska tuggande men om det är något jag lärt mig av alla resor och alla objekten jag fotat så är det att man aldrig kan stoppa utvecklingen eller den naturliga nedbrytelsen där människan är en stor del av processen.
På något sätt var det som att den skruden passade Dr Anna, som ännu en vit rock, färgad av möglets fiktiva färg. Jag hade inte kunnat komma dit mer passande, doktorn tog emot idag.
Leave a Reply