Det här besöket gjordes utan en “riktig” kamera och tillhörande utrustning vilket gör att bilderna är av lägre kvalitet. Jag hoppas ni har överseende och finner artikeln läsvärd ändå.

En bortglömd del av vardagen

Sverige. Norrland. Umeå. En av Västerbottens pärlor, staden som lite ogenerat försöker gestalta begreppet störst, bäst och vackrast men utan den negativa och något överlägsna klangen. Länge har det talats om hur man ska få staden att växa, när den kan nå 200.000 invånare och hur lång tid det får lov att ta. Överallt byggs det för att möta en efterfrågan lika upptrissad av människors förväntan som av deras egentliga behov av att faktiskt bo och leva.

Därför var det väldigt konstigt när en vän hörde av sig och berättade att det fanns ett antal övergivna lokaler mitt i ett spirande område som just nu för fullt exploaterades både för bostäder och för kommersiella syften. Lite tvekande gick jag med på att se vad han hade att erbjuda men valde att inte ta med mig systemkameran, vilket då lärde mig att man alltid ska ta med sig systemkameran.

Fortfarande uppkopplat mot elnätet

Även om iPhonens kamera är bra så har den inget att erbjuda i omgivningar utan bra belysning. Eftersom övergivna lokaler ofta lämnar lite att önska när det gäller ljussättning så var det stundtals ganska dunkelt, för även om byggnaderna fortfarande hade anslutning mot elnätet så var det aldrig aktuellt att tända och släcka överallt i rädsla för att bli påkommen av grannarna eller någon förbipasserande.

Jag vet inte när det senast användes. Jag hittade spår efter företag som haft en fungerande verksamhet där under början av 2000-talet och tar man alla vattenskador i beaktning så har det nog stått tomt sedan dess. Byggnaden, är stor, väldigt stor och kan nog hellre benämnas som ett antal mindre byggnader som fusionerats till en stor.

Matsal och rörpost, allt man behöver!

Här fanns allt! Från en matbespisning till skyddsrum och även ett fungerande rörpost-system! Utöver detta hittar man ett antal kontorslokaler och även lagerutrymmen med tillhörande stallage för stapling av pallar. Något säger mig att lokalerna använts till så skilda saker att när den sista hyresgästen flyttat så visste man inte längre hur man skulle göra för att ställa om lokalerna för att platsa några andra än de tidigare hyresgästerna.

Allt är väldigt besynnerligt eftersom det verkar som att man bara låst dörren och låtit allt förfalla istället för att ordna en omställningsplan för att kunna hyra ut lokalerna något år efteråt. Läget är inte oattraktivt utan tvärtom så spirar området med företag och byggnationer men av någon anledning bedömde man att det inte var värt tiden eller pengarna som krävdes för en upprustning.

Men vad ska man ha mörkerrummet till?

Byggnaden huserar som sagt en rad gammal utrustning. Allt från en matsal med utrustat storkök till vad som verkar vara ett enormt mörkerrum. Detta blandas vilt med stora lagerytor, gammal teknisk utrustning och allt är därefter inbäddat i tjocka lindor av spindelväv och tunga täcken av damm.

På ett sätt var det intressant att se samtidigt som det väckte en hel del frågor. Jag är så van att det som överges i Sverige antingen ställs om för att användas på annat sätt eller så rivs det för att lämna plats till något annat. Men här, mitt i blomstrande Umeå, finns en av alla byggnader som Gud glömde och det verkar inte som att han ämnar göra något åt det den närmaste tiden.