Jüterbog stod inte med på min (ganska långa) lista över platser jag ville besöka men däremot hade jag sett en hel del bilder därifrån som då och då pockade efter min uppmärksamhet. En av dem var bilden från den gamla sovjetiska flygskolan, på den beryktade väggmålningen som i nästan perfekt skick finns att beskåda.

Beläget några mil utanför Berlin så finns den sedan länge pensionerade basen som fick sin början redan under 1800-talet och som kom att bli en viktig del i Tysklands utveckling av sin militära styrka. Bland annat testades den enorma 42cm howitzern Big Bertha genom försöka träffa objekt baserade i Jüterbog, kanonen självt var belägen en mil därifrån.

Allt gick inte krigsmaktens väg

Tydligen var inte testerna alltid framgångsrika och det har berättats om ett tillfälle då man istället för att träffa 500 meter söder om Jüterbog träffade 500 meter norr om samhället, något som inte var direkt populärt hos befälhavarna.

Efter andra världskriget slut så gjorde Sovjeterna som brukligt och såg till att flytta in illa kvickt för att använda befintliga byggnader och faciliteter i eget intresse. De stannade, precis som i t.ex Vogelsang eller Beeliz Heilstätten kvar tills det att Sovjetunionen föll och man helt enkelt var tvingade att gå vidare.

Ett smörgåsbord för urbexare

Kvar finns ett smörgåsbord av byggnader och memoribilia som lämnats åt sitt öde. I området finns inte bara flygskolan och tillhörande byggnader men även en större sjukhusbyggnad med en läkarstol som verkligen inger en obehagskänsla.

Historien bakom Jüterbog liknar många andra baser jag besökt i Tyskland men själva platsen var väldigt spännande och kändes annorlunda. Från att jag hävde mig över grinden för att komma in till sjukhuset tills att jag kröp under taggtråden för att ta mig ut från flygskolan så var det en upplevelse som inte liknade något annat.

Dags för ett återbesök

Kanske var det faktumet att det var en fantastisk sommardag med en stark doft av förmultnande natur som gav det lilla extra eller om det var mitt sökande efter läkarstolen som till slut gav utdelning som gjort att jag håller besöket i Jüterbog lite högre än andra platser.

Oavsett vad så är det här faktiskt en plats jag ämnar att besöka igen inom en snar framtid, dels för att se om jag “missat något” (vilket man så ofta gör) men också för att få känna känslan igen, känslan av att uppleva något som verkligen inte alla andra fått vara med om.